Nu har jag egentlien bara en sak att säga.
ANNA ÄR HEMMA! Ååååh, lyckan i hela kroppen igår när jag såg henne på arlanda var helt sjuk! Jag och Rille åkte ju in, sedan stod vi där. För mig kändes det som om man skulle gå på dejt, eller nå, var jättenervös.
Det var ett mysigt moment som betydde jättemycket.
Fast sedan efter så kändes det som om hon aldrig hade varit borta.
Det kändes precis som vanligt. Förutom att hon var blond! :)
Busfia.
Henne har man saknat nå otroligt.
Min Annsingen.