Nej.

Nu sitter jag på pappas jobb och hänger.
Ska iväg och äta lunch med MysMalin.
Det är alltid bra för själen.

Vet inte redigt vad som kan sägas och vad som man bör hålla tyst om.
En sak är säker; det här är jävligt drygt.
Jag är inte lämpad för att vara ensam.
Ensam och ledsen.
Det passar sig inte.

Kuket.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback


RSS 2.0