Ibland går livet så jävla segt framåt.
Det händer som ingenting som är värt att notera.
Mysmalin sa att det var höstdepp som var på väg, och jag kan inget annat än att hålla med.
Får helt enkelt ta ett glas vin på det här och begrunda saken.

Nå mer än så tror jag inte att jag har att dela med mig av.
Förutom att jag längtar tills jag åker hem på torsdag.
Det kommer äga.