att vara sjuk suger nå rejält, det kan jag konstatera.
har varit kalassjuk sen i lördags/söndags. men nu börjar det äntligen bli lite bättre.
har har feberfrossa och muskelkramper som inte har varit att leka med.
tycker ofattbart synd om mig själv.
camilla ringde tidigare och frågade om jag skulle komma och jobba imorgon, mycket troligen så gör jag inte det. febern har inte redigt gått över, så känns dumt att vara med ella då.
och på nätterna kan jag inte alls sova för jag har så jävla ont i hela kroppen.
som sagt, det är synd om mig.

men till helgen ska jag bli frisk för då blir det hemfärd.
daniel ska med.
då blir det kalas.
mys hemma i västerlima med, det ser jag fram emot.
myspys.

sådärja. nu är jag alldeles svettig av att skriva.
fortsätta med att tycka synd om mig själv nu.

skriver mer sen, promise.

Pusshej