Det bör vara ett känt faktum nu att jag avskyr att vara vuxen.
Jag har jävligt mycket åldersnoja.
Det kan vara det att man ska vara på sig själv, måste jobba för att klara sig. Att jobba menar jag att man tar det första bästa jobbet man får, eftersom det inte finns många jobb på marknaden - desto mindre jobb finns tillängliga för nyblivna studenter.
Man får alltså inte göra något man trivs med, om man inte glider på en jävla räkmacka, och det är något jag aldrig har gjort.
Sedan är det massa dryga jävla saker; hur ska man bete sig, vart ska man bo, har man betalat räkningarna - och min person bästa "oups, jag shoppade upp hela min lön".
Men det är som inte nog med att man måste jobba! Åh, nej.
Man får åderbråck!

Behöver jag säga mer egentligen?
Såg en brud som var 21 och hade åderbrock och skit.
Lika bra att pensionera sig på en gång och ge upp.

Bara jag tänker på det blir jag deprimerad och en aningen jävla förvannad.