Jag lyssnar på LW, blir lätt nostalgisk och go då.

MEN! Över till det som jag verkligen vill berätta.
Natten var hemskt konstig och jävligt dryg.
Först så låg jag och filosofierade i tre timmar, om världsliga saker som tog upp all min livsork så det slutade med att jag blev ett jävla emo. Nu så här i efterhand vet jag inte alls vad jag tänkte på, och det är lika bra, det.
Men sedan så drömde jag den konstigaste drömmen.
Jag drömde att jag och Ramin, från "blogg är tjockare än vatten" på 1000.apor, blev tokig förälskade i varandra efter en utekväll, han fick mitt nummer och skrev om mig på bloggen, om hur underbar han tyckte jag var, att han hade tappat bort mitt nummer och att han ville se mig igen. Det är lustigt, för det är tammefan inte första gången jag drömmer om att han är kär i mig.
Han kanske är det på riktigt?
Man vet ju aldrig med karlar.
Skämt åsido, det var en konstig dröm och jag var helt ställd när jag vaknade för jag trodde att det var for real, för den var så verklig.
Men, men. Nu är vi ju inte kär i varandra, och jag ska inte lämna Håkan för Ramin.
Dåså, då hade jag det sagt.

Annars, då?
Jag har slutat jobba nu, och jag gick hem från jobbet. Camilla tyckte jag var jätteduktig för det, och jag tyckte jag var jättetjock. Så det var väl därför. Ångest så där.
Imorgon är det jobb igen, 6.45 börjar jag, på nationaldagen, vilket jag skiter i egentligen. Men Håkan fyller år idag, så det blir lite kalas imorgonkväll, och då är det jobbigt att försöka spela trevlig och älskvärd när man är sunkig och trött. Men jag fejkar mig igenom det, as usual.

Jag tror jag är inställd på att sakna nu. Är det sommaren som gör mig dum i huvuvdet?
Jag saknar Carro så in åt helvete.
Annas frånvaro märks mer och mer nu.
Jag saknar Babbo och farmor.
JAG SAKNAR ALLT!

Ska duscha av mig äckel snart.
Sedan ligga och läsa hela kvällen tills jag somnar.
Det är mina fredagskvällar, vanligtvis.
Kul, va?
Så är det att vara 20 år 2009.

Är det här intressant för någon?

Finns det någon stackars själ där ute som ens bryr sig?