Jag är en sån där person som uppskattar nå ohöggligt det jag har i livet, allra mest när det kommer till min familj och vänner. Av en ren slump, eller ödet, så har jag lyckats samla på mig de finaste vänner man kan tänka sig. Emslem, Älvan och Mysan är några av dem, och jag måste säga att ibland när jag tänker på hur fina det är så får jag ont i hjärtat. Som nu.
Min lilla Mysan brukar jag ringa så ofta att det bara står "Nicco" i min samtalslista, och min syster också för den delen som jag ringer minst fem ggr om dagen även fast vi delar rum.
MysMalin då iaf.
Vilken människa! Vilket jävla vidunder. Hon är för mig den perfekta människan. Söt, fin, omtänksam, rolig och alldeles underbar.
Jag har nog en ganska speciell relation till alla mina vänner, Empan till exempel, min bästaste som jag kanske inte pratar med på tre månader men ändå är en av de bästa vännerna jag har.
Eller Elin, som jag skickade ett sms till härom dagen om att min högsta önskan i livet var att se henne naken. Det är vår humor emellan.

Sån är vi.
Sån är jag.

De personerna jag tycker om gör jag vad som helst för.
Alltid, i alla väder.
Dom är mina favoriter och dom jag älskar gränslöst.

(Jag är ensam idag, märks det?)