Jag fortsätter att ignorera min mattebok och sitter här.
Jag ville bara ta upp en sak angående min födelsedag. Av mina vänner har jag önskat mig en egengjord dikt eller låt, av mysan, och några bilder från åren som gått, av Elon. Av käresta har jag önskat mig Skönheten & Odjurets bok och skiva från Återvinnarna, 50kr, det tycker jag är lagom.
Men där tar det slut!
Sedan vill jag inte ha något mer. Det känns som om man är för gammal för att önska sig något och förvänta sig att få det.
Så, till mina föräldrar och mormor och farmor, om ni nu ska ge mig något i present så vill jag enbart ha bidrag till min Afrika-resa eller till Ut-och-se-världen-och-göra-nå-roligt-resa.
Det eller inget alls.
Allt eller inget.
Jag blir glad för 50 kr.

Är inte det här lite bra?
Jag har sagt samma sak sedan jag fyllde 17 år.
Men det är aldrig någon som har lyssnat.
Hoppas det går in efter fyra år.

Om jag får en present som inte är i form av någon krona så måste det vara en lägenhet, ett jobb eller räkningarna betala i ett års tid, en Chanel 2.55-väska, en 50 tums LED-tv, en garderob som räcker resten av livet, SL-kort livet ut, fotoalbum, hemmagjord broderad tavla osv. osv.