Ni vet hur ni tror att man vet saker och ting och är jävligt nöjd med det?
Man går runt och är nöjd med tillvaron och känner att det här kan kanske fungera trots allt.
Tills man en morgon vakna rupp i Sofias säng och inser att det här är fan inte rätt ändå. (Nu har jag inte legat med Sofia, utan jag insåg det i morse i Sofias säng)
Och det ögonblicket, och några ögonblick senare, är så ofattbart jobbiga - för man vill ju det ändå, men man har den mogna insikten om att det aldrig skulle fungera.
Nu har man kanske gått miste om något, men kanske inte ändå, och det är lite av den där ovissheten som är dryg.
MEN! En mogen tjej tar ett moget beslut och slutar tycka om en opassande kille.



Med det sagt så lämnar jag er och gör något annat i stället.
Ikväll åker jag, Madde och Kalle hem till Bollnäs.
Värt.