Det här är mest ett uppskattningsinlägg riktat till den sötaste lilla flickan jag har träffat.

Vi hade våra spyter, sparkar i ansikte (mitt ansikte, så klart), långa dagar på Skansen, benhård träning, mysiga kvällar i soffan, långa nätter, höstpromenader runt hela Hässelby, gnäll, skrik och gråt och jag kan inte vara gladare för att ha lärt känna en sån rakt igenom supergo unge.
Mina tankar går till Ellas mamma som förtjänar allt gott i livet!

Har jag nån gång älskat en unge så är det Ella, även fast vi gick varandra på nerverna ibland.
Men nu är det äntligen över med alla tråkiga mediciner, jobbiga andningshjälpmedel och dumma rullstolar. Alla barnen springer i himmelen, eller hur?