Vad gör vi ens?
Vad ska man göra?

Hur svårt ska det vara egentligen att hitta ett jobb, där man jobbar så lite som möjligt, typ scannar in tusentals dokumment, och får en ingångslön över 25.000?
Där man bara sitter på ändan hela dagarna, i ett rum undanskyffat långt bort från massa otrevligt folk.
Arbetstiderna är väl kanske 10-18 varje dag, absolut inte helger och inte röda dagar.
Om man är sjuk så är det inget som går under, för företaget är så stort, eller att jobbet är bara piss ändå, så man kan vara hemma med gott samvete och kurera sig.

Eller projektledare, där man sitter och försöker få tag på folk som vill stödja ett projekt som i slutändan leder till att denna jord blir den bästaste jorden som någonsin kan bli.
Där man gör någon skillnad på riktigt och man känner att man gör en insats.
Där man sitter vid sitt lilla skrivbord hela dagarna, pratar med mysigt folk som har samma mål och drömmar som en själv.
Då man går till jobbet klockan 10, jobbar några timmar, går sedan hem, kramas med nån lång skönhet och känner att allt är sig likt.
Att man är nöjd.
Att man gör nå bra.

Eller att man går till sitt jobb, som råkar vara i en liten bokaffär i slutet av gatan.
Den butiken som alla går till, just för charmen och den fantastiska utstrålning den har.
Där man står hela dagarna med att sortera böcker, man kanske lyfter fram en favorit och läser ett kapitel när det är lugnt i butiken.
Sedan pratar man med den där charmige och alternativa stammiskunden som pluggar till stadsvetare och vill ha hjälp.
Dit går man varje dag och trivs med tillvaron och känner att äntligen gör man något som man alltid har velat göra.

Eller när man äntligen har öppnat upp det där lilla cafét som man alltid har drömt om.
Den som är en kombo mellan café och pysselhörnan, där man säljer grejer som man har knåpat ihop själv.
Så som dom söta tavlorna med gulliga broderade motiv, eller dom där små böckerna där det står små kärleksförklarningar.
Där toaletten är fylld med nödvändigheter så som deo, parfym, hårspray, nagelfil, en liten tidning, en söt bok och ett litet sykitt.
Där kunderna kan sitta en hel dag med sitt kaffe, sin laptop och skriva på en alldeles underbar charmig roman som man får tjyvläsa lite ibland när det har gått bra för dom.
Dit kommer folk varenda dag och trivs av atmosfären och känner sig nöjda.
Att allt är sig likt.
Där man jobbar 7 dagar i veckan, har lagt ner en förmögenhet på, men är fullkomligt nöjd över det - för att det är ens mål i livet. En ständig kärlek.

Eller när man vaknar upp i sitt lilla hus som ligger i utkanten av staden, man har stora fina växter och vilda djur i trädgården - där man brukar tillbringa sina lediga dagar.
Man tar bilen och åker till jobbet, passerar slummen och kåkstaden, för att komma fram till den lilla byggnaden där man har lagt ner blod, svett och tårar för att se till att djuren har det så bra som de möjligtvist kan ha.
Där man kämpar varje dag för att utbilda folket i den stora och skrämmande staden, för att i slutändan se till att djuren får leva ett humant liv.
Ett liv i Kapstaden som djurskyddsinspektör.
Där allt är sig likt.
Allt är bra, och man gör något för djuren.


Hur svårt ska det egentligen vara?
Jag kräver ju inte mycket.